“Från min grekiska grotta”


“Lite till

och vi skall se mandelträden blomma,

marmorn lysa i solen, havet gå i vågor.

Lite till

och vi skal stiga lite høgre. “ Seferis

For noen dager siden fikk jeg et tips på FB om boken “Från min grekiska grotta” av Staffan Stolpe. Både boken, som ble utgitt første gang i 1984, og forfatteren var ukjent for meg. Etter mange år der det nærmest var umulig å få tak i den, foreligger den nå i nytt opplag. Som nysgjerrige/vitebegjærlige menneske jeg er, bestilte jeg sporenstreks boken på adlibris.com. I går lå den i postkassen, som en lørdagsbonus.

En oval lesemorgen på sengen i dag, gav meg tid til å lese ut denne lille boken. Stolpe tar meg med på en tur til Mani, fullt gjenkjennelig, selv om han skrev dette i 1985. Det er så mye i den greske levemåten som er uendret. Historien, poesien og det enkle livet, er en del av livene som leves under gresk sol. Området som beskrives er full av historie, enten den er fjern eller nær.  Alt skildret fra en som har opplevd Hellas på nært hold i over 40 år. Faktisk hadde han et foredrag i Kardamili forrige uke.

Selv kan jeg ikke skryte på meg utvidede kunnskaper om Mani-området, da jeg kun har vært der en bitte liten mai-uke. Men det er ikke dermed sagt at dette område, og Hellas generelt, ikke til stadighet trigger min nysgjerrighet og ønske om å kunne mer om dette landet jeg gjennom år er blitt så glad i.

Akkurat i dag, ser det sånn ut ved havnen i Kardamili – en vakker og varm høstdag.

kardamili07102012

Stolpe deler hverdagene sine med leseren, ut fra sitt svært så primitive bo i kullgrotten, som han betegnelig nok kaller huset på 4 ganger 4 meter. Men det er akkurat i dette enkle livet lengselen ligger. Det er paradoksalt nok det som trekker for så mange. Tak over hodet, mat til å bli mett av, nok vann og en temperatur som gir grunnlag for å kunne bo ute-inne-enkelt.

“På to tallrikar lägger han var sin näve oliver, skär opp två brödbitar, klämmer frama någonting från en engelsk tub, öppnar en burk sardiner og klyver en jättetomat i två delar.”

Disse enkle, fantastisk måltidene som oppleves under gresk sol, formidler Stolpe med en gjenkjennelig glede.

Han tar oss med til gatene og menneskene han møter i Kardamili, som her –  fanget gjennom min linse – etter solfall en maikveld.

Å sippe til kaffe, enten det er en frappé eller en gresk kaffe, er stressfrie stunder for ferierende meg. Her så godt formidlet av Stolpe.

“Vi beställer var sin “metrio” och sätter oss att vänta. Vi vet att det kommer ta nogra minuter. Först ska Bobby blande “snusmalen” kaffe med vatten och socker i ett litet kopparmått med ett långt handtag. Efter omrörning kokas det hastigt upp över en öppen gaslånga og hälls kvikt i ett par mycket små porslinskoppar. När vi blir serverande låter vi kaffet sjunka en minut medan ögonen tacksamt vandrar över båtarna i hamnen.”

For grekofile, er den lille boken til Stefan Stolpe nok et hyggelig bidrag til boksamlingene som omhandler landet omringet av Egeerhavet og det Joniske hav.

Reklamer